gnagardenkan

vet inte hur, men du får mig fortfarande att ligga sömnlös en del nätter, att saknaden övergår till ångest och panik,

att jag inte kan bita ihop, att allt brister. denna natt som var, hoppas att det är var sista natten jag inte kan sova pga allt det här. 

 

 

Älskade hur du kom in i mitt liv, hur du rörde om det till något så underbart, hur du förändrade det och hur du förändrade mig. Du var det bästa som hade hänt mig på väldigt länge. Såg det dära ljuset alla vill se. Du gjorde mig blind, blind från verkligheten. Jag levde i en jävla låtsasvärld, i en dröm högt uppe bland molnen. Samma tidpunkt då jag insåg att det faktiskt var vi, att det var sant. Så var det exakt då du var för bra för att vara sann, för i samma ögonblick försvann du. Vad finns kvar? Inget alls egentligen, infekterad, sprucken vänskap. Och en jäkla massa saknad, miljoner tankar och obesvarade känslor. 

 

minns du att jag gjorde allt jag kunde för dig? att jag aldrig, aldrig någonsin skulle släppa taget om dig?

att jag älskade varje sekund jag fick spendera med dig, att jag älskade dig utav hela mitt hjärta för den du var?

att jag uppskattade dig, visade dig hur mycket jag älskade dig varje dag? minns du hur rädd jag var att förlora dig?

 

 

jag kommer aldrig glömma hur jag ställde klockan på 07 för att få sova med dig, hur vi drogs till varandra, hur jag inte kunde sluta titta på dig - i smyg, hur jag ville vara nära dig hela tiden. att när jag väl fick hålla din hand så ville jag aldrig släppa taget. och du ville samma sak, varken du eller jag vet varför, eller hur det gick till, vi vet bara att det gick väldigt fort allting. 

 

 

Du har ingen jävla aning om hur vacker du är, hjärtat. 

I mina drömmar håller jag fortfarande din hand.