vart är jag?
Nu är jag här igen. Status på mig själv kan jag inte ens svara på.
Denna vecka är en vecka jag sent kommer glömma. Satte på flygplansläge på måndagen, åkte ner till pappa.
Andades ren luft och ro i två dagar. Såg början/slutet på en regnbåge vid vattnet. Något slags tecken kanske?
Jag var tvungen, tvungen att "fly" från allt ett tag, försöka hitta mig själv. För på senaste tiden har jag varit långt ifrån mig själv, mitt egna, mitt jag. Trots dålig sömn och flera tusen tankar om endast dig så var det skönt. Fan vad jag älskar att gå längs vattnet och andas. Älskar lugnet i huset, lugnet utan gatulampor och lugnet jag får av att vara 3½mil bort från stan.
Stängde ute mig för mycket, sa inte till någon att jag åkte iväg. Dom har alltså åkt och letat efter mig i flera timmar, letat efter mig i min lägenhet. Vet inte vad jag ska säga egentligen, mer än att jag har sjukt dåligt samvete som gjorde alla mina vänner och mamma så oroliga. Jag visste att mina vänner bryr sig om mig, det visste jag verkligen. Men kanske inte såhär mycket.
Så hur sammanfattar man denna vecka?
- Verkligheten slog mig, en jävla fet smäll. Den kom ikapp till slut.
- Den enorma saknaden bara växer och växer.
- Har fortfarande världens bästa vänner.
- Och jag är så himla ledsen för allt som hänt. Förlåt
Känns som jag verkligen ställt till med allt, det är verkligen inte såhär jag vill ha det. Är världsbäst på det.
Det är kallt och det blåser, men ändå har regnet blivit min bästa vän.
Men har även insett att jag ska vara glad, glad för det jag har, inte ledsen för det jag inte har.
Men hjälps vi åt så kommer detta gå så himla mycket bättre.
Denna låt och jag firar en månad tillsammans nu
http://www.youtube.com/watch?v=qXHKQar4OTM&list=PLfyiaxn7HArI5KOZbKYtLRoDyafT8XvR_
Att älska för mycket.
Punkten är satt, avslutet är satt. Avslutet blev klart, som en blind man som plötsligt kan se. Alla meningar med frågetecken fick ett svar. Det var alla dessa frågor utan sina svar som fick mig att tänka, tro konstiga saker, tankarna som fick mig att bli uppäten inifrån. Jag har nu inga sådana tankar längre, allt kom som en blixt från klar himmel som träffade hela mig.
Det är dags att gå vidare, det är fortfarande mycket sorg och mycket är väldigt svårt men samtidigt en lättnad jag velat haft så mycket. Det blir svårt, men jag klarar det. Jag ska hitta mig själv, få en klarare bild av mig själv. Hitta det riktiga lugnet.
Det vi hade varade inte så länge, även om det känns som det gjorde det. Rent känslomässigt har vi varit med om mycket mer än vad många andra förhållande varit med om eller någonsin kommer vara. Du fick mig ett se på livet på ett helt annat sätt än innan, alla dessa möjligheter, alla dessa saker man kan göra. Ni kanske tycker det låter konstigt och undrar vad jag hade för liv innan egentligen. Men denna människa är inspiration, denna människa har lärt mig så mycket om livet, beundrandsvärd är hon, klok, fantastisk och så levande,
Jag älskar denna människa helt ofattbart mycket och hon kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta. Och hur hon smittar andra i hennes omgivning med sin fantastiska personlighet. Kanske lätt att säga såhär nu, men hon har fått mig att veta så mycket mer om livet. Bara för några månader sen visste jag inte ett skit, visste inget om vad jag ville eller vem jag var. Jag var lycklig men var fortfarande så det var. Jag kanske inte vet vad jag vill göra med hela mitt liv, med varje dag. Men jag vet så mycket mer nu än innan. Jag är på väg att förändras, om jag inte redan gjort det lite. Till en bättre människa med en bättre syn på livet.
Jag länkar alltså detta inlägg på twitter, något jag aldrig gjort tidigare. Men med denna text vill jag visa er att ur dom jobbigaste och svåraste situationerna kan det också komma ur något bra. Även om jag vill ha det som det var så är det såhär det är, det är bara att acceptera. Och jag har aldrig varit såhär redo för att acceptera något så betydelsefullt i mitt liv tidigare och gå vidare.
Senaste tiden har varit svår, men mina vänner och familj har ställt upp för mig, funnits där. Är er evigt tacksam för det, mer än ni anar. Ta vara på era vänner och familj folket.
Just nu känns detta som ett av mina sista inlägg på länge men vet inte.
/Din vän Dennis.
en dag kanske
Även i det djupaste, när det är som tyngst måste du hitta dig själv, du måste ta steget upp ur det där djupet.
Du skriker efter hjälp, men ingen hör, och det är sant - ingen hör. Den enda som kan hjälpa dig ur är bara du själv. Ge dig chansen till att må bra, till att lyckas. För livet går till slut vidare vare sig du vill eller inte.
Ibland är det okej att inte vara okej, men inte på tok för länge. Kanske leva på minnena som gör dig glad för att gå vidare. Men tänk på att nya minnen skapas imorgon, och se till att dom blir bra och glada, för det förtjänar du denkan.
Återvända dit allt en dag började
Pappas fru Carina och jag lagar mat, luktar köttfärssås i hela köket. Pappa är ute i trädgården och grejar. Hade gärna hjälpt han men idag är jag här för att försöka finna ro och rensa mina tankar.
Det är grönt överallt, hösten är ännu inte helt kommen. Dom flesta husen är röda med vita knutar. Kossorna som vanligvis brukar gå i hagen närmast huset är inte där. Dom jobbar nog i en annan hage idag. Mittemot huset springer kidsen på skolgården, dom har rast. Där sprang jag från sex år till jag var 12. Mycket har förändrats, dom har fått en gymnastikhall. En annan hade ingen, vi var jämt ute.
Minns att jag varje dag var på skolgården själv, sparkade på min fotboll, timmar efter timmar. Då hade jag iaf en dröm om vad jag ville bli i livet. Minns då det var vinter, när det var is på skolan. Varje dag var jag ute och åkte skridskor, sköt puck efter puck, i flera timmar. Alla som var lika gamla som mig hatade fotboll och hockey, dom hatade att vara ute. Jag fick spela med min kusin som är tre år äldre och hans vänner. Inte något mig emot alls. I början särbehandlade dom mig, trodde jag var mycket sämre än dom. Det ändrades fort och helt plötsligt var det jag som fick välja lag och bli vald först.
Nu ska vi ut med hunden. Jag vet vad hela min promenad med Carina kommer handla om. Hon vet varför jag är här. Efter det ska jag gå ner till sjön och gå längs vattenkanten. Ska ha musiken i öronen, andas sån jävla ren och frisk luft. Ska blanda den friska luften jag får in i mina lungor med cigarettrök
-. på återseende
Vandrade i skogen, förbi dom klassiska M-skyltarna, förbi hagar, nästan på en liten groda, och nästan på en liten orm. Förbi gamla hus, gamla nybyggda hus. Klappade kalvarna som låg och vilade i sina bås. Förbi ladugården, förbi dom nyfikna korna, baksidan av skolan. Nu sitter jag i deras nya soffa med mitt glas vatten, är ensam i huset med mina tusen tankar, tankarna om dig.
Älskar dig hjärtat
september
Idag är det september och sommaren är slut. Jag har haft den bästa sommaren någonsin. Alltid efter sommaren har jag känt att man skulle gjort mer och varit besviken. Men inte denna gång. Denna sommar började hur underbart som helst. Visst hade vi kunnat gjort mer tillsammans du och jag, men det var som det var. Kommer leva länge på stunderna vi hade. Kommer leva på minnena med dig. Så småningom måste jag sluta leva på minnena och blicka frammåt istället för bakåt. Även fast jag inte vill så börjar jag inse verkligheten, hur det är. Att vi vill olika saker. Att vi kommer gå olika vägar. Tror inte ens om jag kommer tacka ja till jobbet i Karlstad om jag nu skulle få det. Vad ska jag göra där? Vad ska jag göra här? Behöver komma härifrån. Kommer göra allt för att det blir så. Vill inte gå tillbaka till gamla denkan. Vägrar.
Jag vill att du ska vara lycklig, och om det inte är med mig så är det okej. Eftersom du är den enda person som jag har älskat nog för att sätta framför mig själv. Se dig glad, det gör mina dagar, och det är vad kärlek är.
Tack för den fina sommaren älskade hjärtat.
Minns du, vi som inte var en sommarflirt, komiskt..
