"Jag skriver inga dikter till dig, så gör man inte nu"
Ungefär två år sen sist jag verkligen satt mig ner och skrev ner tankar. Men nu så -
Allt gick så fort, allt bara kom direkt. Allt kom från Stureplan till Södermalm sen vidare till Gullmarsplan. Det tog mig en natt att förstå vem du var, det tog en natt för mig att fastna för dig.
Jag kan inte blunda och låtsas som om jag inte tänker på dig, kan inte låtsas som att du ej satte spår eller inte väckte känslor i mig. Mitt liv vändes upp och ner på mindre än 24h, och har nog aldrig känt mig så tom och ensam någonsin förut. Och jag har aldrig behövt någon som du så mycket som jag gjorde då. Du fanns där för mig, du gav mig din tid även om du inte hade någon. Inte ens till dig själv. Du spred din glädje som du är så bra på, du gav mig en närhet som jag trivdes i. Definitionen av trivsamhet har jag till och med skrivit om förut och vet mycket väl vad det innebär men med dig var det något helt nytt jag fick uppleva. Du fick mig att le lite bredare och skratta lite hårdare, skina lite starkare än vanligt. Det var liksom lättare att va i dina ögon. Minns det så väl, att jag vill träffa dig, och att jag skulle hålla dig så hårt och aldrig släppa dig, att jag saknade dig.
Tänk och lämna våra bekymmer, lämna alla för en natt, av med allt som skaver, så springer vi runt i alla våra fantasier. Jag vet att det inte varar för evigt men ibland behöver man något som påminner oss om livet innan det är försent. Snälla säg inget, kyss mig som om det vore vår allra sista chans, låt oss bara va tillsammans som om det inte fanns någon morgondag alls.
Mina armar är vidöppna för dig, det finns alltid plats för dig här. Du är en fantastisk människa.