När allt blev som du minst anade.
Att försöka förklara hur jag känner, bara sätta ett finger på. Som så simpelt att jag saknar dig. Det skulle vara orättvist mot vad vi är. Eftersom jag längtar helt galet mycket efter dig. Jag behöver dig. Eftersom det inte kan gå en minut utan att jag tänker på dig. Eller att tänka på ditt leende, eller hur jävla bra det smakade. Jag kan inte glömma hur dina fingrar alltid lyckades slinka in bland mina. Eller hur din kropp skulle göra mig hemma. Jag kan inte förklara hur annorlunda mitt hjärta skulle slå och hur mycket vackrare världen skulle se ut med dig vid min sida.
Jag lärde mig något nytt här i juni, det var dina ögon, en kyss sen så fastnade jag. Har aldrig någonsin varit så säker tidigare. Du var det vackraste jag sett på riktigt. Bullseye, jag prickade mitt i prick. Jag trivdes så himla mycket ovan molnen som en drömmare. Allt förändrades, jag med. Ville dela allt med dig tills jag stämplade ut. Att hjärtan kan var så sköra. Ville försvinna på riktigt men känns som jag är ganska hemma nu. Jag var aldrig han du letade efter, så nu drar jag och börjar om på nytt. Vindarna du gav mig har slutat komma. Det blåser nya vindar där jag är nu istället. Inget är perfekt men det börjar kännas bra.
Ärligt talat, så har du varit i mina tankar mer eller mindre sen den 7e februari då jag såg dig för första gången. Vilken fin.
Stalkervarning på att jag vet vilket datum men jag bara vet haha
