gnagardenkan

Att bli attackerad av ångest är nog jobbigt, ännu jobbigare att vara ensam när det händer. Och att inte ha någonstans att ta vägen mer än bara försöka bearbeta bort det fort.

Att bara ligga i soffan med bara ljuset från ledlamporna bakom tv'n och titta upp i taket i nästan två timmar.

Att all energi kan försvinna så fort, att allt kan vända på bara någon sekund. 

Sen kan det vända sig från dåligt till bra på någon sekund också.

Att göra henne glad gjorde så jag klarade denna kväll helt utan problem, att jag nu somnar med ett leende på läpparna. Finns vissa människor jag verkligen gillar mer att göra glada än andra, denna gång passade det så bra, så bra! Goda människor förtjänar verkligen glädje, inget annat. Medans vissa får det och vissa inte även om dom inte ska ha något annat än bara glädje. Det finns onda människor som bara sårar hela tiden, som sviker dig och som aldrig ger något tillbaka till dig fast än du förtjänar det mer än x1000.

Man lever bara en gång, så lev bra, lev med människor som gör dig glad, lägg energin på dom och inte på den andra sortens människor. Man ser oftast vilka som är vilka ganska fort även om man inte gör det ibland. Men alla förtjänar väl någon sorts chans, tyvärr vill jag säga så jag säger det - tyvärr. Jag gav ut chanser hej vilt till människor förut, människor jag var osäker på och som jag egentligen visste att dom förr eller senare skulle svika mig på ett eller annat sätt. Men jag var så säker på att människor kunde ändras, att människorna kunde påverkas av mitt egna beteende och kanske ge tillbaka något till slut. Men så fel jag hade, människor är överlag en ond, egoistisk och skrämmande varelse. Jag är inte ett guld-exempel men jag vet att så många fina människor får skit efter skit över sig och aldrig gjort något ont. Världen är full utav orättvisa, sluta upp med att vara så jävla egoistiska så kan vi göra världen till en så mycket bättre plats att leva på. Känns konstigt att säga det men jag är rädd, rädd för människor. Rädd för att lita på er, rädd för att aldrig få något tillbaka, rädd för att bli sviken och sårad. Jag är rädd, rädd för er, den sortens människor.