gnagardenkan

det är som att se men inte röra, röra men inte se.

är det alltid så att vi flyr från något så verkligt?

varför fly från det verkliga nuet?

varför spenderar vi så mycket tid på att tänka tillbaka?

dagligen tänker jag tillbaka till olika stunder, allt från fotboll till vad jag åt för mat för ett år sen.

varför inte bara leva i nuet och ta vara på stunden?

varför ska man hela tiden tänka på framtiden?

varför lägga så mycket energi på framtiden när man egentligen har det bra som det är nu?

är det därför som det blir lite kaos i nutiden ibland, för att vi tänker för mycket på framtiden?

tänk att bara lägga mycket av den dära energin på nutiden. 

ska jag ha levt hela livet som en som la mest energi

på att tänka på det som varit och på framtiden 

istället för att focusera på nutiden? 

vill slappna av och bara försvinna fast vara i nuet.

jag vet vart jag slappnar av som bäst, det är där jag får röra men inte se,

röra men inte känna något, vart jag oftast vill vara.

då man bara känner för den stunden,

det är där tystnaden talar lika mycket som leenden gör.

där ljudet från hjärtan hörs, där ögonfransar kittlar hud.

där man försvinner från verkligheten fast man egentligen inte gör det,

man bara finner sig i den. trivsamt helt enkelt.