...du log
Jag kramade dig, länge och hårt. Jag backade två steg, sedan gick fram ett. Du hade luvan på dig, du såg ännu mindre ut än vad du är, liten och sådär söt som bara du kan va. Du tittade upp på mig, du log. Just då ville jag bara krama om dig igen, känna din doft, pussa på dig och få tiden att stanna. Det enda som ekade i mig den lilla sekunden var ren och skär lycka. Ditt leende gjorde sekunden till en evighet. Jag hejdade mig och krama om dig lite snabbt istället igen och gav dig en puss på pannan
stanna upp
Ibland träffar du någon och det säger just det här - klick. Hon får dig att skratta, får dig att le, får dig att vara glad. Inte utav någon speciell anledning, utan bara för att. För att hon sprider glädje. Förstår ni hur mycket glädje betyder? Hon gör dig bekväm och hon är någon som du kan vara dig själv med. Någon du TRIVS med.
Jag var så jävla rädd att stanna upp och fråga vart du var på väg. Skulle kanske inte gjort det.
le, le för mig
Tänkte på en sak förut då jag jobbade,
oftast går man ju och ler mot alla kunder och dom flesta ler ju tillbaks.
Kom då fram till att ingen är i närheten av ditt leende.
Dom gör ju en glad med deras men inte blir man så glad som man blir utav ditt.
