...du log
Jag kramade dig, länge och hårt. Jag backade två steg, sedan gick fram ett. Du hade luvan på dig, du såg ännu mindre ut än vad du är, liten och sådär söt som bara du kan va. Du tittade upp på mig, du log. Just då ville jag bara krama om dig igen, känna din doft, pussa på dig och få tiden att stanna. Det enda som ekade i mig den lilla sekunden var ren och skär lycka. Ditt leende gjorde sekunden till en evighet. Jag hejdade mig och krama om dig lite snabbt istället igen och gav dig en puss på pannan
Kommentarer
Trackback
