gnagardenkan

Jag fick ett sms, ett jävla sms där du berättade att du inte ville mer.

Men det du skrev i dina lätta ord var egentligen att du inte ville veta av mig, du ville inte lyssna på mig, lyssna på vad jag hade att säga. Du ville inte ens ge mig en liten jävla energi till. Det fanns inte, det var helt jävla borta. Jag tänker på dig varje dag, jag tänker att du inte är sån egentligen, att det blev som det blev och att det är jobbigt för dig. Men jag vet inte, du har inte visat ett jävla skit sen det smset som jag fick. Är så nära varje dag att ringa dig, ringa dig och fråga hur du mår, vad som händer där nere? Och vad som hände mellan oss, vad som hände med allt du sa till mig? Men jag stoppar mig själv i samma sekund som jag slår numret. Grejen är att du sa saker till mig som ingen annan har sagt till mig förut, aldrig någonsin. Och som du svek mig, du svek mig så jävla illa, hårt och så jävla mycket.